och jag som aldrig trodde på kärlek

träffar några vänner och köar till håkan hellström. springer på gator bland rostiga cyklar, gummidäck och fabriksfasader för att få träffa min hjälte. är så nervös och hjärtat slår hårdare än någonsin för livräddaren. lycka ända ut i fingertopparna; lycka genom venerna. och sen sitter han där. det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel. jag får en kram och det är första gången på länge som jag faktiskt känner mig vid liv. man måste dö några gånger innan man kan leva.







se mig sa jag, hör mig sa jag, känn mig.

x: onsdag genom regn, en slaskig trottoar; åker in mot eskilstuna tidigt på morgonen. ser hur höstsolen går upp och hur dess ljus kvävs i morgondimman. frosten i gräset gör allting gråaktigt och jag är ungefär lika grå.

xx: vaken om nätterna och tänker på hjälten. att min nedräkning börjar nu och att det är en dag kvar tills jag får träffa honom. berätta för honom att han räddar liv. att han är vågorna som håller mig över ytan, eller att han är benen som bär mig.



du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel

jag stryker mina fingrar längs hans ryggrad. jag gör det försiktigt eftersom han är så skör. tystnaden gör mig galen men ändå säger jag ingenting för att få honom att förstå. förstå hur mycket han är för mig. att han inte bara är den smala sköra tunna pojken. jag vill berätta för honom att han är mer än så. att han är pojken vars hud luktar likadant som sommarvindarna när dem blåser som hårdast över ängarna. att han är det närmsta magi jag lär komma.

förlorar mig och känslorna faller fritt på midnattsgatorna. för vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?


kylan blev min vän. min ursäkt för att gömma mig igen.

han är inte bara hösthjärtat. han är allt som har med hösten att göra. färgerna som gör hösten vacker, kylan, vindarna, de tunna och sköra löven, eller den blåa oktoberhimlen. eller den klara isen om vintern. när snön söver gräset med sin kyla. när världen blir vintervit så är han min färgexplosion. han är vintern. isen i venerna.

hur kan du vara så iskall, ren och klar när det finns platser i vintergatan kvar som vi aldrig får se?





vi kan le, men bara i sekunder. det är ett uttryck för känslor, och det är förbjudet. eller bli som gatorna, våren och vintern. dom som går runt tills dom försvinner.


radion spelade vår sång och det var då allting kom tillbaka. tankarna om nyckelbenen eller varenda hårstrå på hans armar. jag önskar att jag inte kände. någonting alls. (möjligtvis hans armar runt min midja igen. eller hans läppar mot mina. eller hur han brukade röra vid mina revben) men ändå önskar jag att jag inte mindes så mycket om honom.

för jag vet att den här natten kommer döda mig om jag inte får vara med dig.




det ekar mindre när jag fyller mig med dig

innanför huden, i mitt bröst spelas det sånger om frihet. (samma frihet som fåglarna har) de kan flyga överallt i världen för att upptäcka varenda hörn. ibland undrar jag varför inte jag gör samma sak. upptäcker andra städer. omfamnar andra kroppar. andas annat syre. lär känna andra människor. jag vet inte varför jag har stannat i den här staden så länge nu.




alla mina drömmar har slagit in men allt mitt drömmande har gjort mig blind.

jag klär mig i för mycket hud och smyger ut om nätterna i alldeles för tunna kläder och kängor för att stirra upp mot stjärnhimlen. att se hur träden försvinner i mörkret. och att se hur gatulamporna tänds en efter en för att sedan ljuset ska dö i dimman. att tömma lungorna på luft. på rök. på hemligheter. på allt. att tömma hjärtat på precis samma sätt.

han viskar att han hatar förändringar men jag svarar att allting förändras. ingenting är som förut och människor förändras ständigt. hans hjärna vägrade tro det men hjärtat sa annat. han visste att vi två hade förändrats. att ingenting är sig likt. förutom att staden ligger lika tom som förut.

(jag vill springa rakt in i dina andetag så att jag känner jorden och himlen i mina lungor och i mina händer.)





brustna hjärtans höst

tänker att alla löv som faller representerar vartenda septemberhjärta som gått i kras den här hösten. snart är marken fylld av tunna löv som snart ska blåsas iväg av vindar längs med gruset på gatorna och längs trottoarskanterna. det här är brustna hjärtans höst. jag snurrar den tunna jordgloben flera varv tills min arm gör ont. önskar att någon kunde snurra min jord lika lätt. önskar att min värld inte var alls lika ömtålig som den plastiga modellen som snurras så mycket lättare.

(ps. tack för alla fina kommentarer. får dock många anonyma. (fina kommentarer dock, så de uppskattas) men vilka är ni? snälla, berätta för mig. jag vill kunna tacka er personligen och inte genom ett blogginlägg)



(redigering: jag)

autumn cold

dimman var tjock och andetagen värmde upp septemberluften. förväntan låg i luften, och jag tömde lungorna på den kalla luften. inhale/exhale. det var grått ute och löven var och är det enda som färgsätter den här staden vid den här tiden på året. det gör ont när hjärtat slår och när regnet slår på samma sätt. det regnar utanför, det regnar inuti. molnen kväver mig. ekande, skärande ljudexplosion innanför huden. bakom revbenen.






(ps. funderar på att sluta blogga. ingen inspiration)


tiden går, om hundra år är du stjärndamm, min vän

ligger vaken om nätterna men drömmer ändå. drömmer om ryggtavlan och varenda kota i hans ryggrad. borde släppa taget om varenda dröm jag har haft om honom. antecknar samma saker i den svarta anteckningsboken. samma tonårstankar som snurrar i min skalle. det står ord som: hjärtslag och puls. sen står det stjärnor. jag önskar att universum var mitt. varenda stjärna min egendom. vill aldrig komma i obalans och fortsätta följa med i min omloppsbana. (ändå kommer jag i obalans varenda gång han möter min blick. då blir min värld en aning större)



jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge

sjuttonde september: gick i samma regniga kvarter som jag är van vid. sparkade lika färgglada löv som förra året vid den här tiden. samma gråa himmel ovanför mig. samma gator som jag gått på så många gånger nu. lyssnade på när håkan som sjöng om kärlek och om göteborgregn fyllde mina hörselgångar. undrade om kärlek faktiskt är som sångerna man hör.

artonde september: vaknade av att solens första strålar som delade sig mellan persiennerna stack i mina ögon. nästan brände sig under den tunna huden; ögonlocken. önskade mig minusgrader, ishjärtan, kyla, och sammanflätade fingrar. (och jag håller din hand för hårt)







svar

boris äggskalle: gillar du bönor?

svar: haha nej det gör jag inte, dessan. knäppis.

belle: jo. kanske. undrar jag vilken kentskiva du tycker bäst om. & varför. & vilken är favoritlåten? &. ja. varför. puss.

svar: isola eller hagnesta hill. varför: för att 747 är med på isola och för att berg och dalvana är med på hagnesta hill. de två låtarna är mina favoriter. men även kevlarsjäl, eftersom den var bland de första låtarna jag hörde med kent. puss.



Hanna: 1) Vilket band är ditt favoritband? 2) Favoritartist? 3) Favoritbok? 4) Vad är det finaste minnet du har??

svar: a) kent, eller broder daniel
b) håkan hellström & lars winnerbäck
c) broder daniel - when we were winning (jättefin bok, jag sträckläste)
d) alla konserter. åh. älskar konserter. eller när jag och jasmin smög ut mitt i natten och la oss på asfalten och sjöng falskt till håkan hellström. plus att himlen var helt full av stjärnor.



josefin mandarin: beskriv din drömprins? och vad vill du bli när du blir stor?

svar: min drömprins ska ha samma musiksmak och vara indiepopare haha. fast det finns alldeles för lite indiepoparpojkar i min stad!!! och: jag skulle vilja bli en sån som fotograferar brottsplatser. fast jag spyr nästan när jag ser blod och sånt. så ne.

JOSEFI: Varför är jag så bäst? Önskar inte du att du vore jag? Om du vore en häst för en dag, vad skulle du göra då? Gillar du dill? c:

svar: a) det är du inte lilla du
b) endast för att jag vill bo i skåne
c) då skulle jag gnägga
d) ja, jag gillar dill

julia skywalker: hej och hej fina du om du måste välja världens finaste pojke&flicka (kändisar.) VILKA ÄR DESSA? (dålig fråga)

svar: pojke: förmodligen jocke berg eller håkan hehe........ ELLER JUSTIN BIEBER. ne skoja
flicka: ojojoj vet inte. om du vore känd, julia, så jaaa där har vi det!

Jasmin: fina bilder. vilket sätt vill du dö på (om du fick välja?)

svar: tack hjärtat. då skulle jag vilja dö i din närhet, bästa vän.


Hanna: om ditt liv var en film, vilken film skulle det vara då?

svar: någon kärleksfilm, för det känns det som om jag behöver just nu.

Sofia: Vilken är din absoluta favoritfilm?

svar: the notebook är väldigt väldigt fin. eller broder daniel forever. åh.



L a r a ~ Just me again. ^^: Och du fotar med en? :D

svar: jag fotar med sony dslr alpha 200.

river en vacker dröm/saknade te havs

nu är det en månad och en dag kvar tills jag ska på håkan hellströms skivsignering. trettioen dagar, och sju timmar. jag som hade lovat att mitt hjärta inte skulle slå några extra slagen hösten '10. men hösthjärtat kommer slå mer än någonsin för livräddaren.

(nu kör vi frågestund. jag lovar att svara ärligt om inte frågan är allt för personlig. fråga allt som ni vill veta om mig.)

här får ni en spellista när höstmörkret tränger sig på allt för fort: river en vacker dröm/hösten 2010




älskling, jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns

låter tankar byta banor och låter hösthjärtat slå och slå och slå. det är nu det är höst, det är nu ett nytt kapitel börjar och det är nu jag ska ta tag i mitt liv. det är den här tiden på året då jag aldrig ska låta hjärtat stanna för några sekunder eller inte ens skippa några slag. hjärtslag i takt till musiken och jag låter öronen fyllas med ljudet från min hjälte. han är liv. mitt liv. samtidigt låter jag höstluften fylla mina lungor och låter höstregnet falla på mina kinder. trycker halsduken närmare mot min hals och önskar att du var samma närhet.

(att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för)




for all my life I've been waiting for something lasting

030910: jag och mitt kenthjärta låg vakna hela natten och pratade om allt möjligt. vi låg i sängen med massor filtar och kuddar. vi pratade om det mesta mellan himmel och jord. fast mest om kärlek. vi sjöng utan dina andetag och jag tänkte på att jag aldrig vill lämna henne. det ska jag inte heller. mitt hjärta, min bästa vän.
VAD VORE JAG UTAN DINA ANDETAG?




060910: jag låg och tänkte på honom. som jag alltid gör när jag inte kan sova. när en natt känns för ensam. ibland önskar jag att min hjärna var lika inställd på att glömma honom som hjärtat är. jag kommer ihåg hur hans hår nästan lyste i skenet av gatulampan som gjorde våra skuggor större. och jag minns hur vi brukade prata om allting. fastän han inte gillade att vara djup. han var stormen, han blåste liv i mig. precis som höstvindarna borde göra vid det här laget. fast det vet ni ju redan, det har jag ju sagt flera gånger nu.




här är tystnaden som skär, här är saknaden som lär

det var december och mitt vinterhjärta var så skört och iskallt. det slog ganska svaga slag men det slog ändå för honom. jag minns hur mycket jag ville bort från den här staden. jag ville iväg till någon plats som jag inte visste någonting om. jag ville iväg med honom för att upptäcka världens alla hörn. nu är det höst. nästan ett år har gått och jag är bortglömd. kanske täckte tiden våra minnen med året som gick, precis som snön då täckte gatorna. mitt hjärta slår hårdare slag nu och är inte alls lika skört. slagen slår inte för honom längre. jag har lärt mig att fylla upp tomrummen som han lämnade kvar. jag har även lärt mig att inte låta någon komma för nära.

(och jag minns dig när jag vaknar, som pilar mot min kropp. och jag minns dig innan sömnen tar mig, som tistlar i mitt bröst. och jag hoppas att du inte har det bra, jag vill att du ligger vaken som jag)




(ni får jättegärna tipsa mig om fin musik)

happy people never fantasize

nej, jag förstår inte kärleken. men inte heller förstår jag någonting utan den. det är de enkla strukturerna som sjunger i oss. vi är framme. här är allt berett. nu kan vi gå in och röra vid de tillfälliga gränserna. snart ska de ljusa stenarna kastas ut för branten.




290810:
lyssnar på en av mina hjältar och det gör ont när han sjunger: vi har en mikroskopisk chans att bli gamla tillsammans. tänker på N. tänker att chansen är mindre än så.

300810: spenderar mina dagar med att vika origamifåglar, titta på romantiska filmer som framkallar tårar, och att dagdrömma. det trivs jag med. tänker att det snart är höst och att jag lär falla lika sakta men säkert som löven. förhoppningsvis blåser höstvindarna liv i mig istället. det kan jag behöva vid det här laget. behöver känna mig levande.

we look so good, we look so good, we look so good together.

åkte bil in mot norrköping för att få se min hjälte. det var för himla fint att få höra honom sjunga om att det inte finns någon tid för oss. augustihimmelen ovanför oss, och våran livräddare framför oss. jag älskar det han gör med mig och mitt hjärta. jag älskar det han gör med oss. tårarna rann och jag skrek mig hes. folk gjorde hjärtan med händerna i luften för att visa att deras hjärtan slog för honom. finaste henrik. tack för att du tar andan ur oss allihopa, och tack för att du snurrar min värld.

(lägger in bilder för alla oss som var där för att uppleva det och för alla dem som missade det)






in heart: fire burns / we are the army of dreamers / for all my life i've been waiting, for: something lasting

har börjat att räkna ner dagarna och nu är det bara tre dagar kvar tills jag får känna att hjärtat slår i rätt takt igen. tre dagar kvar tills jag får höra rösten från en av mina livräddare. om tre dagar kommer jag skrika mig hes och gråta tills det inte finns några tårar kvar att spilla.  det är såna känslor jag vill kunna känna; hjärtslagen, lyckan, och det som gör ont på ett bra sätt. sånt vill jag känna för att veta att mina livräddare har hållit mig vid liv såhär långt. att de klarar av att få mitt hjärta att pulsera.

WE'RE NOT TRYING, WE ARE DREAMING. WE ALL BLEND IN THE CROWD. WE ARE THE ARMY OF DREAMERS.




varje gång du möter min blick blir min värld en aning större

nu vill jag ha december. stickade tröjor, stickade halsdukar, snö, isträd och isgator, tio minusgrader, och lika kalla hjärtan. jag vill träffa nya människor, och värma andras kroppar i vinterkylan. andras än min egen.

min nedräkning börjar nu. (jag ska räkna dagar tills december är här, på samma sätt som jag räknar minuter sen jag mötte din blick)





TIDIGARE INLÄGG Nyare inlägg
RSS 2.0