i min bok är du förevigt evelyne
ETT: Jag räknar blåmärken och myggbett, och läser böcker om fräkniga kinder och smultronvin.
TVÅ: Den natten somnade jag till ljudet av åskoväder och regndroppar mot fönsterrutor, i en säng som egentligen är gjord för två, när jag egentligen ville somna till ljudet av hennes andhämtning.
.
TRE: Jag minns den natten (eller egentligen kanske det var tidig morgon. Du vet ju att ingenting, inte ens vi eller oss eller någonting alls är vettigt 03.30 eller vid någon annan jävla tidpunkt heller) som vi spenderade på din balkong. Du hade trasiga strumpbyxor och i den vänstra mungipan hade du en cigarett som var fläckad av ditt röda läppstift. Du rökte fem cigaretter i rad och mumlade något om att du inte förstår dig på sådant som är utom räckhåll för oss och våra fingertoppar.
Det gör inte jag heller, sa jag och såg hur rökmolnen från dina lungor fyllde luften runtomkring oss och lystes upp av ljuset från fullmånen och stjärnorna. I bakgrunden sjöng Jocke med sin raspiga röst från kassa mobilhögtalare om livslögner värda att dö för.
AVSLUT: Jag frågar mig själv hur många gånger hjärtat ska behöva spricka i sömmarna, hur många gånger det ska explodera under bröstbenet. Hur många andra ryggtavlor ska jag få dra mina fingrar över, hur många jävla hjärtan ska sprängas, explodera och upphöra fullständigt innan jag förstår allting du sa där (du var två millimeter ifrån mig) om att redan ha tänkt alla tankar ändå. Hur många gånger ska jag känna hur blodet fyller varenda millimeter av varenda ådra och hur hjärtat slår med ljud likt från ett fabriksområde i bröstkorgen?
När det enda som känns och syns är kroppens implosioner i färgerna likt branden bakom molnen du jagade, hur luften fyller mina lungor och tömmer min puls.
Jag vet inte. Det finns inget enkelt svar och allting är bara lögner om eufori och om bara några få andetag kan allting upphöra.
TVÅ: Den natten somnade jag till ljudet av åskoväder och regndroppar mot fönsterrutor, i en säng som egentligen är gjord för två, när jag egentligen ville somna till ljudet av hennes andhämtning.
.
TRE: Jag minns den natten (eller egentligen kanske det var tidig morgon. Du vet ju att ingenting, inte ens vi eller oss eller någonting alls är vettigt 03.30 eller vid någon annan jävla tidpunkt heller) som vi spenderade på din balkong. Du hade trasiga strumpbyxor och i den vänstra mungipan hade du en cigarett som var fläckad av ditt röda läppstift. Du rökte fem cigaretter i rad och mumlade något om att du inte förstår dig på sådant som är utom räckhåll för oss och våra fingertoppar.
Det gör inte jag heller, sa jag och såg hur rökmolnen från dina lungor fyllde luften runtomkring oss och lystes upp av ljuset från fullmånen och stjärnorna. I bakgrunden sjöng Jocke med sin raspiga röst från kassa mobilhögtalare om livslögner värda att dö för.
AVSLUT: Jag frågar mig själv hur många gånger hjärtat ska behöva spricka i sömmarna, hur många gånger det ska explodera under bröstbenet. Hur många andra ryggtavlor ska jag få dra mina fingrar över, hur många jävla hjärtan ska sprängas, explodera och upphöra fullständigt innan jag förstår allting du sa där (du var två millimeter ifrån mig) om att redan ha tänkt alla tankar ändå. Hur många gånger ska jag känna hur blodet fyller varenda millimeter av varenda ådra och hur hjärtat slår med ljud likt från ett fabriksområde i bröstkorgen?
När det enda som känns och syns är kroppens implosioner i färgerna likt branden bakom molnen du jagade, hur luften fyller mina lungor och tömmer min puls.
Jag vet inte. Det finns inget enkelt svar och allting är bara lögner om eufori och om bara några få andetag kan allting upphöra.
NOLL:
det kommer bara att leda till någonting ont ändå
jag hoppas att sommaren hittils har behandlat er bra och allt sånt. min sommar har hittils bestått av tältning, dans, ösregn, värmeljus, kyssar, myggbett, musik, konserter, solnedgångar, björkar, strumpbyxor, blåmärken, sommarknän, nyckelben, jordgubbar, rödvin, skratt, bästa vänner.
eftersom ni knappt vet vem jag är och jag knappt vet vilka ni är så tänkte jag göra en liten plus och minus-lista och ni får gärna göra en likadan.
plus: sommar, regn, fönster, min säng, håkan hellström, träd, fåglar, pussar, rött läppstift, feminism, djurens rätt, jämnställdhet, bon iver, kuddar, trasmattor, te, trädetaljer, röda hus med vita knutar, rosenbuskar, syréndoften, asfaltsdoften, bilresor, moln, nyckelben, tjejer, blommor, parkettgolv, konserter, hallon, gubbskor, dr.martens, klänningar, 50-talet, tonårshjärtan, flanellskjortor, pappas gamla tröjor, att dela säng med någon, katter, igelkottar, bob hund, hultsfred, att tälta, kramas, åskoväder, tjejer i sneklippt hår och läppstift, tågresor, att vara barfota i sommargräs. och så tycker jag om för stora tröjor och för stora tekoppar. det finns egentligen så himla mycket mer som jag tycker om men som jag egentligen inte kan formulera hur fantastiskt jag tycker att det är.
minus: krig, arroganta idioter, hitler, krossat hjärta, snöslask, att vara förkyld, när mitt te tar slut, kaffe (har aldrig förstått grejen med det. någon får väldigt gärna lära mig hur sjutton man tycker om det), spindlar, moderaterna, religion (det leder till så mycket ont), när konserter tar slut, väntan på ett besked, att vara så förvirrad så man inte vet vad man ska göra med någonting alls, att känna för mycket, sömnlösa nätter, att vara så ledsen så man verkligen känner hur hjärtat nästan slår i parkettgolvet, hat, höjder. (även här finns det så mycket mer jag definierar som minus.)
eftersom ni knappt vet vem jag är och jag knappt vet vilka ni är så tänkte jag göra en liten plus och minus-lista och ni får gärna göra en likadan.
plus: sommar, regn, fönster, min säng, håkan hellström, träd, fåglar, pussar, rött läppstift, feminism, djurens rätt, jämnställdhet, bon iver, kuddar, trasmattor, te, trädetaljer, röda hus med vita knutar, rosenbuskar, syréndoften, asfaltsdoften, bilresor, moln, nyckelben, tjejer, blommor, parkettgolv, konserter, hallon, gubbskor, dr.martens, klänningar, 50-talet, tonårshjärtan, flanellskjortor, pappas gamla tröjor, att dela säng med någon, katter, igelkottar, bob hund, hultsfred, att tälta, kramas, åskoväder, tjejer i sneklippt hår och läppstift, tågresor, att vara barfota i sommargräs. och så tycker jag om för stora tröjor och för stora tekoppar. det finns egentligen så himla mycket mer som jag tycker om men som jag egentligen inte kan formulera hur fantastiskt jag tycker att det är.
minus: krig, arroganta idioter, hitler, krossat hjärta, snöslask, att vara förkyld, när mitt te tar slut, kaffe (har aldrig förstått grejen med det. någon får väldigt gärna lära mig hur sjutton man tycker om det), spindlar, moderaterna, religion (det leder till så mycket ont), när konserter tar slut, väntan på ett besked, att vara så förvirrad så man inte vet vad man ska göra med någonting alls, att känna för mycket, sömnlösa nätter, att vara så ledsen så man verkligen känner hur hjärtat nästan slår i parkettgolvet, hat, höjder. (även här finns det så mycket mer jag definierar som minus.)
en löjlig dröm om flykt
körsbärsblommorna har dött och ligger numera vissnade på marken och asfalten utanför har spruckit i fasaden.
jag ligger mest inomhus och lyssnar på säkert! och hon har så rätt som alltid när hon säger att köttet är svagt och att vi kommer att dö samtidigt du och jag.
räknar fräknar och tappar alltid bort mig vid tjugosju. jag har sommarknän och gräsfläckade strumpbyxor.
fem myggbett och tre blåmärken sedan kvällen du och jag skrattade tills vi såg solen mellan trädstammarna.
fast vi lät aldrig solen påverka oss riktigt utan vi höll ögonen öppna och hjärtat satt där det skulle och slog som det skulle
tror jag, för vad är egentligen regelbundna hjärtslag när vi inte vet vad verkligheten är?
kullersten och cementväggar och sommarsol och juni och explosioner och cykelturer och grusgångar och solglasögon med pupiller som ser allt i sepia och allt därimellan som inte får plats mellan mina fingertoppar eller i mitt vokabulär
jag ligger mest inomhus och lyssnar på säkert! och hon har så rätt som alltid när hon säger att köttet är svagt och att vi kommer att dö samtidigt du och jag.
räknar fräknar och tappar alltid bort mig vid tjugosju. jag har sommarknän och gräsfläckade strumpbyxor.
fem myggbett och tre blåmärken sedan kvällen du och jag skrattade tills vi såg solen mellan trädstammarna.
fast vi lät aldrig solen påverka oss riktigt utan vi höll ögonen öppna och hjärtat satt där det skulle och slog som det skulle
tror jag, för vad är egentligen regelbundna hjärtslag när vi inte vet vad verkligheten är?
kullersten och cementväggar och sommarsol och juni och explosioner och cykelturer och grusgångar och solglasögon med pupiller som ser allt i sepia och allt därimellan som inte får plats mellan mina fingertoppar eller i mitt vokabulär
förändringar
x: att aldrig riktigt ha någon som helst jävla aning om om man flyger eller bara faller till något som inte har någon grund utan bara är kontrastlöst och att helt enkelt bara falla
i
s
ä
r
och att aldrig veta skillnaden.
y: saltvatten sjögräs solstrålar åskoväder rödvin röda läppar lockigt hår nyckelben höftben dans pappersfåglar pappershjärtan kaos sommarknän röda kinder sminkade ögon pupiller skratt strumpbyxor gubbskor gräs som är för högt regn bon iver implosioner cigaretter rökmoln höghus puls trädgrenar regnig asfalt nätter vintergatan avstånd mil på motorväg tallar misär tragik
(vet inte vad jag ska känna längre gällande någonting
att känna allt
eller ingenting
eller allt för jävla mycket hela tiden)
