-

De rökte billiga cigaretter och dränkte sin nostalgi de inte ville minnas i rödvin och vi pratade om okända kontinenter. Att resa någonstans dit våra fingrar aldrig når. Tiotusen meter över molnen, över marken och ovanför de förblödande städerna. Jag försvann mellan orden med ett uppmålat leende på läpparna, lät mina tankar pendla mellan romantik och tragik. Som balansgång över de tunna linjerna som skiljer de ifrån. Trots de sexton grader celsius som vilade i luften, och trots att våren låg döende över asfalten så begärde jag ständigt mer. Jag behöver återuppliva mitt fågelhjärta med sjuhundra grader mänsklig värme, mänsklig puls. Inte pulsen från betonghus eller trädstammar och heller inte värmen från den förblödande asfalten. Staden förblöder och vi måste härifrån. Tiotusen meter över marken. Nya kontinenter och nya vintergator.

(vill ha: hennes rödmålade läppar som svagt smakar mentolcigaretter och rödvin som lämnar min kropp i trans och gåshud som avryck.)