-

Fjärde augusti: spenderar en kväll/natt på en gräsmatta i centrala stockholm under en himmel fylld av moln i färgerna brandgult och grått med många fina vänner. Vi dansar och skrattar tills benen viker sig och till slut låg jag i gräset under gatulampan och skrattade tills jag grät. Ingenting kunde röra oss den natten, tänkte jag. Vi spelar en midsommarnattsdröm och jag spenderar flera timmar pratandes med en nyfunnen vän om feminism, politik och kvinnonormer tills klockan blir allt för sent, då vi vinglar hem på Stockholms midnattsgator i för små tygskor och trasiga strumpbyxor. Jag studerar de olikt färgade stenhusen och hur blommorna slingrar sig längs med väggarna. Sommaren dör långsamt framför ögonen på oss och hon röker sina sista cigaretter i hörnet av ett café. I en bil på asfalterad väg antecknar jag: Dina klara ögon. Likt hela världens oceaner som omfamnar dina pupiller. Dina läppar formar mjuka formuleringar som faller likt snö över min kropp och fastnar på min hjärtfasad. I din bröstkorg ryms hela vintergatan och dess stjärndamm. Allt är samlat och fångat bakom dina revben. I ditt tunna blodsystem ryms det stjärnsystem och hela din kropp är egentligen bara en karta. Själv är jag fången i min egen kropp och du sa en gång till mig att jag inte längre var sprucken endast innanför. Hudens fasad och yta var numera sprucken och jag var avslöjad. Ytan och under, täckt med sprickor likt stenar mot glasrutor. Allt är numera glassplitter och vad är numera vår definition av symbios och eufori? Vener som målas upp på utsidan av min hy är det enda som ryms inom våra vyer och allt som är tydligt utifrån vårt suddiga, oklara, perspektiv.