-

Solstrålarna genom trädtopparna och genom fåglarnas fjädrar samtidigt som jag studerar bakom ögonen hur ljuset silas och bäddas in i ditt ljusbruna hår: lyser igenom varenda hårstrå på ditt huvud och för första gången ser jag igenom dig, nästan som om du vore byggd av glas. Dina fötter dansandes i gräset, dina halslinjer och ögonlocken slutna. Du säger att det är det som får dig att stiga ur sängen på morgonen, att låta dina nakna fötter dansa och möta nyvaket gräs och att samtidigt drömma om blå skyar, att flyga högt ovanför taken. Du säger att du drömmer om fåglar och att det är det enda som får dig att känna dig levande. Jag drömmer inte och tänker inte på fåglar på samma sätt som dig. Jag tänker att du är min verklighetsflykt. Det som får min bröstkorg att höjas, mina ögon att öppnas och min hjärna att fyllas med tankar om dig. Och jag vet inte vad jag ska säga för att få dig att förstå att jag aldrig varit såhär kär som jag är i dig.