-

Paniken slår till och av tvångstankar lokaliserar jag ditt hjärta: lägger handen mot din bröstkorg och studerar bakom mina gröna ögon din andhämtning, och hur drömmarna snabbt passerar bakom dina papperstunna ögonlock för att sedan fylla någon annans tankar. Jag ser hur dina ögonlock rycker, och ser hur ögonfransarna lämnar en svag nyans av grå skugga på din kind. Jag älskar hur din hud räfflas av bröstkorgens väl slipade kanter och allt jag kan tänka på när mina fingrar leker över dina revben är att jag önskar att himlen fick plats i mellanrummet mellan mina fingrar och din hud. Det skulle göra dig till fulländad. Sedan ser jag hur drömmarna smulas sönder och krossas bakom stängda ögonlock som sedan öppnas för att titta på mig nyvaket. Din hud luktar kaffe och du säger ingenting utan ler bara emot mig medans morgonsolen vaknar och skärs i bitar mellan persiennerna. Morgonens första strålar lämnar en skugga mot det vita lakanet. Sedan rör du vid min kinds tunna hud och kysser mig innan du lämnar rummet för sista gången. Kaffelukten och drömmarna stannade kvar i mina lakan. Mina kinder bär fortfarande dina märken efter ådrorna i dina handleder.

Jag blundar så hårt jag bara kan, sömnen hälsar på och i en dröm känner jag pulsen ifrån tusentals stjärnor och hör ljudet ifrån tusen höghus. Samma pulstakt som hans. När jag drömmer om honom dunkar fågelhjärtat lite för hårt i min kropp och blodet pumpas ut lite för snabbt.






(Ps. På tredje bilden ser ni världens bästa bror. Inlägget handlar dock inte om honom, såklart)