-

den fjärde juli:

vi gick på grusvägar förbi blommor i alla sorters färger, kohagar, röda hus med vita knutar, och klorofyllträd med florence and the machine i högtalarna. sedan låg vi på gräset och delade samma syre. vi sade absolut ingenting, och sedan somnade vi. senare den kvällen badade vi i kvällens sista sol och l e v d e för en gångs skull.




den femte juli:

vi mötte världen klockan 04.29, luften var fylld utav blomdoft, och grusgången vi gick på smutsade ner våra barfota fötter. ibland skrämmer tystnaden utanför fönstret mig, men det kanske är så ljudet av juli ska låta. på kvällen fotade vi branden bakom molnen, och vi somnade med den svarta dimman utanför och rymden ovanför molnen tryckandes mot vårat fönster. ungefär på samma sätt som tankarna trycktes mot pannbenet, och på samma sätt som känslorna trycktes mot bröstkorgen.




den sjätte juli:

vi åkte båt och undersökte hur resten av sverige såg ut. klippor skogar och vatten är väl typiskt sverige tänkte vi. det är väl så det är. sedan gungade vi under ett träd, och såg på hur solen gick ner. återigen. det är väl en typisk svensk sommar, i det typiska sverige. vi skrek ut håkans texter åt himlen luften träden gräset: om himlen finns är jag förlorad.




imorgon går jag och jasmin på konsert. melissa horn, laleh, och winnerbäck. kommer bli så himla himla bäst.