-

nu är jag hemma hos lakan som luktar blommor igen. så ska det väl ändå vara. de här dagarna då jag har varit borta har varit så galet roliga mysiga bra på alla sätt och vis faktiskt.

daterat den tjugo nionde juni:

de höga grässtråna vid vägkanten kittlade mina ben som var klädda i spetsstrumpbyxor. vi satt vid hamnen och såg på när solen gick ner. sedan åt vi glass som smälte framför våra ögon, och vi spelade håkan på repeat. vi sjöng mest på känn ingen sorg för mig göteborg, och: om himlen finns är jag förlorad.




nästan varje kväll satt vi under en natthimmel som omfamnade oss på bryggan, och pratade om allt mellan himmel och jord. vi lyssnade på när vågorna rullade mot land för att sedan gå sönder. vi gick väl sönder minst lika mycket när vi lyssnade på musiken, eller så gjorde musiken oss fullständiga. jag vet inte. (mina hjärtslag slog för er er er)




(om sex dagar kommer jag kunna känna mig vid liv igen. kravallstaket mot revbenen, musik som sätter sig fast. om sex dagar ses vi fina lars.)