-

I: Genom elektriskt hår som har klistrats fast mot min tröja ekar tystnaden innanför tunna väggar som är klädda i en fläckig tapet. Tystnaden pressar sig igenom mina hårsstrån i ljuset från takets lysrörsbelysning, och när de strålarna slår mot mitt huvudet slår samtidigt ensamheten mot insidan av min bröstkorg.

II: (Jag vill bara höra hur ditt hjärta hest skriker ut allting dåligt så det lämnar din kropp. Jag vill bara känna hur du isolerar oss från omvärlden och jag vill hela tiden ha dig så pass nära så jag inte längre vet var du börjar och jag slutar: Var dina revben knyts ihop i mina.)

III: Jag kan inte svara på om det här är känslan som man känner när bröstkorgen spricker och hjärtat går sönder av de vassa kanterna eller om det är nu alla fjärilar i magen vaknar upp och viskar välkommen hem. Jag säger inte att jag har slutat känna, för det går nog inte, men jag känner bara ingen skillnad på rätt och fel längre.

IV: Knyter ihop mig själv, alla drömmar och förhoppningar igen som jag förlorade hos dig.

V: Jag ska skydda dig med kroppen min, finaste A. Vi mot världen.