Av ingens frö/Du får hela jävla jag:
X: Mina fingrar drar igenom ditt hår och trots att jag alltid tappar räkningen runt etthundratjugosju så försöker jag mig ändå på att räkna alla dina hårstrån på ditt huvud. Hårstråna kittlar på den tunna huden vid mina fingrertoppar, och jag känner hur du bland de trassliga hårstråna i din hårbotten samlat alla ord jag någonsin sagt till dig och omvandlat det till någon slags poesi. Trasslig poesi och önsketankar om gryningen över den isfyllda ån och om natten under rymden blev istället en bitter vandring hem i singular med vinet fortfarande i din kropp. Du har visor i ditt hår och poesi i dina sår. Poesin och nostalgin faller över din kropp på ett sådant vackert sätt som jag bara trodde att ord kunde få ett fall att framstå som.
Y: Vi dansar totalt i otakt till musiken och ibland känns det som om våra fötter är minst en meter över parkettgolvet. Natten var vår, och jag kunde svära på att de sekunderna då jag inte visste om jag drömde eller bevittnade allt så var vi odödliga. Ingenting kunde röra oss då. Ingenting kunde heller förstöra oss. Trots att jag inte längre kan skilja på dröm eller verklighet när allting nästintill flyter samman till ett enda stort psykadeliskt mönster.
Z: Fyra timmars bussresa till dig bestående av Markus Krunegård i öronen och när jag blundar kan jag fortfarande se trädens reflektion i fönsterrutan, trots mina stängda ögon. (På vägen hem försökte jag att inte gråta när jag insåg att Joakim Berg satt bredvid mig och sov.)
(Instagram är mitt liv typ.)
Y: Vi dansar totalt i otakt till musiken och ibland känns det som om våra fötter är minst en meter över parkettgolvet. Natten var vår, och jag kunde svära på att de sekunderna då jag inte visste om jag drömde eller bevittnade allt så var vi odödliga. Ingenting kunde röra oss då. Ingenting kunde heller förstöra oss. Trots att jag inte längre kan skilja på dröm eller verklighet när allting nästintill flyter samman till ett enda stort psykadeliskt mönster.
Z: Fyra timmars bussresa till dig bestående av Markus Krunegård i öronen och när jag blundar kan jag fortfarande se trädens reflektion i fönsterrutan, trots mina stängda ögon. (På vägen hem försökte jag att inte gråta när jag insåg att Joakim Berg satt bredvid mig och sov.)
(Instagram är mitt liv typ.)
Följer dig hem, tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt:
1: Halskyssar och nyckelbenskyssar och jag håller om din tunna kropp lite för hårt, trycker dig närmre mig. Jag säger att du är det finaste jag vet och torkar tårarna från dina kinder. Kysser dig lite extra precis där din axel blir till hals och sedan flätar jag mina fingrar in i dina. Hastigare hjärta och blodet pumpar lite hårdare varje gång ditt hår har fallit sådär vackert över kudden, så som bara ord kan falla på pappersark.
2: Regnpromenad genom en blöt stad med gatuljusen tända och mörkret har fallit över gatorna redan vid klockan 16.00. Jag har för tunna kläder och smsar med min finaste samtidigt som jag inte ser vart jag sätter fötterna och jag snubblar runt på gator bland ojämna gatustenar och jag tappade nog mitt hjärta där bland de blöta trottoarerna. Jag tittar upp över de höga gatulamporna som lämnar spår i asfalten i form av skuggor som växer sig meterlånga när det bara är jag och dem på gatorna. (På så sätt förhindrar jag ensamhet: att låta skenet lysa igenom mina hårstrån och jag brinner upp där under lamporna.)
3: Jag brukar säga att jag bara lyssnar på Lasse Lindh när jag är kär. Han är i princip det enda jag har lyssnat på sedan du lämnade min trappuppgång där jag kysste dig senast. Det är kanske därför jag känner hur fjärilarna har flyttat in i mig trots årstiden nu, och fåglarna har flytt från söder för att lägga sig intill min hud. Det är det som håller mig vaken om nätterna. Jag vet att allt detta låter som en kliché, och en lögn. En kärlekssång, något patetiskt men jag vill bara ha dig. Jag hade aldrig trott att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn.
Berätta gärna för mig, vad håller er sömnlösa om nätterna? Är ni kära? Kärlek är det finaste jag vet och jag skulle göra så mycket för att få höra er berätta om hur kärleken påverkar er.
(De sista är instagramfoton. Ni som har instagram får gärna följa mig: autumncold.)
2: Regnpromenad genom en blöt stad med gatuljusen tända och mörkret har fallit över gatorna redan vid klockan 16.00. Jag har för tunna kläder och smsar med min finaste samtidigt som jag inte ser vart jag sätter fötterna och jag snubblar runt på gator bland ojämna gatustenar och jag tappade nog mitt hjärta där bland de blöta trottoarerna. Jag tittar upp över de höga gatulamporna som lämnar spår i asfalten i form av skuggor som växer sig meterlånga när det bara är jag och dem på gatorna. (På så sätt förhindrar jag ensamhet: att låta skenet lysa igenom mina hårstrån och jag brinner upp där under lamporna.)
3: Jag brukar säga att jag bara lyssnar på Lasse Lindh när jag är kär. Han är i princip det enda jag har lyssnat på sedan du lämnade min trappuppgång där jag kysste dig senast. Det är kanske därför jag känner hur fjärilarna har flyttat in i mig trots årstiden nu, och fåglarna har flytt från söder för att lägga sig intill min hud. Det är det som håller mig vaken om nätterna. Jag vet att allt detta låter som en kliché, och en lögn. En kärlekssång, något patetiskt men jag vill bara ha dig. Jag hade aldrig trott att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn.
Berätta gärna för mig, vad håller er sömnlösa om nätterna? Är ni kära? Kärlek är det finaste jag vet och jag skulle göra så mycket för att få höra er berätta om hur kärleken påverkar er.
(De sista är instagramfoton. Ni som har instagram får gärna följa mig: autumncold.)
