-

240710:

grät och grät lika mycket som det regnade. på samma sätt som regnet gjorde gatorna utanför blöta, så gjorde tårarna mina lakan blöta. men; det lilla hjärtat pulserar än, jag överlever det här också. (det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis)

idag har jag promenerat genom smala gränder med hus i alla färger, och sett på blommor som stryker sig mot stenväggar, vandrat nere vid hamnen, kollat på båtar, druckit te, badat, lyssnat på musik, fotat, kollat genom fotoalbum, pratat med min bästa vän i telefonen, och gungat i en gunga under ett träd. (ville bara att ni skulle veta att; jag lever trots värmen. jag hoppas ni har det bra, ni får gärna berätta för mig hur eran sommar är.)

den fjärde juli:

vi gick på grusvägar förbi blommor i alla sorters färger, kohagar, röda hus med vita knutar, och klorofyllträd med florence and the machine i högtalarna. sedan låg vi på gräset och delade samma syre. vi sade absolut ingenting, och sedan somnade vi. senare den kvällen badade vi i kvällens sista sol och l e v d e för en gångs skull.




den femte juli:

vi mötte världen klockan 04.29, luften var fylld utav blomdoft, och grusgången vi gick på smutsade ner våra barfota fötter. ibland skrämmer tystnaden utanför fönstret mig, men det kanske är så ljudet av juli ska låta. på kvällen fotade vi branden bakom molnen, och vi somnade med den svarta dimman utanför och rymden ovanför molnen tryckandes mot vårat fönster. ungefär på samma sätt som tankarna trycktes mot pannbenet, och på samma sätt som känslorna trycktes mot bröstkorgen.




den sjätte juli:

vi åkte båt och undersökte hur resten av sverige såg ut. klippor skogar och vatten är väl typiskt sverige tänkte vi. det är väl så det är. sedan gungade vi under ett träd, och såg på hur solen gick ner. återigen. det är väl en typisk svensk sommar, i det typiska sverige. vi skrek ut håkans texter åt himlen luften träden gräset: om himlen finns är jag förlorad.




imorgon går jag och jasmin på konsert. melissa horn, laleh, och winnerbäck. kommer bli så himla himla bäst.

nu är jag hemma hos lakan som luktar blommor igen. så ska det väl ändå vara. de här dagarna då jag har varit borta har varit så galet roliga mysiga bra på alla sätt och vis faktiskt.

daterat den tjugo nionde juni:

de höga grässtråna vid vägkanten kittlade mina ben som var klädda i spetsstrumpbyxor. vi satt vid hamnen och såg på när solen gick ner. sedan åt vi glass som smälte framför våra ögon, och vi spelade håkan på repeat. vi sjöng mest på känn ingen sorg för mig göteborg, och: om himlen finns är jag förlorad.




nästan varje kväll satt vi under en natthimmel som omfamnade oss på bryggan, och pratade om allt mellan himmel och jord. vi lyssnade på när vågorna rullade mot land för att sedan gå sönder. vi gick väl sönder minst lika mycket när vi lyssnade på musiken, eller så gjorde musiken oss fullständiga. jag vet inte. (mina hjärtslag slog för er er er)




(om sex dagar kommer jag kunna känna mig vid liv igen. kravallstaket mot revbenen, musik som sätter sig fast. om sex dagar ses vi fina lars.)