Angående cover
Jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att det känns. Att det är långt hem:
ETT: Bakom dina stängda, tunga ögonlock passerar dina drömmar, och jag studerar din andhämtning och ser hela tiden hur din bröstkorg höjs för att sänkas. Jag vill inte behöva bilda en egen uppfattning om vart dina tankar färdas genom att se hur dina ögonlock darrar, utan jag önskar att jag kunde försvinna in i din tunna tonårskropp för att se med egna pupiller och känna med egna fingrar vad som vilar bakom din bröstkorg och i din hjärtkammare. Jag lokaliserar ditt hjärta som av tvångstankar, bara för att veta att du fortfarande är kopplad till verkligheten. Din kropp ser så tunn ut med skuggorna målade över den på mina lakan, och jag önskar att jag kunde fästa din kropp i min och inte låta gravitationen ta dig ifrån mig. När du gick därifrån bar mina bleka lakan fortfarande avtrycket av din ryggrads kotor.
TVÅ: Tågrälsen leder mot en ganska främmande stad och jag besvarar inte vårsolen genom att blunda, trots att den sticker till i mina ögon. Trettioen minuter av Bon Iver och när landskapen försvinner bakom mig är det då som känslorna kommer krypandes igen. Känslan av att vilja fly från någonting vars existens är oklar lägger sig likt damm över min slitna kropp. Min kropp har blivit för trång och jag behöver se nya vyer, nya städer, höra pulsen från andra höghus. För jag är så förbaskat trött på de här kopierade och kontrastlösa betonghusen.
TRE: Jag tänker sällan på dig längre. Det är som att vårsolen, vinglande cykeldäck på en grusgång, tågresor mot din stad och tedrickande i för stora koppar knappt påminner mig om dig längre. Jag ser dig inte längre när jag sluter mina ögonlock, trots att det ibland är vad jag hoppas på. Ibland saknar jag dock hur jag brukade hata när du stirrade på mig med den där nakna skärpan i dina ögon. Jag visste ju redan innan hur det skulle kännas när kärleken ligger vilandes i halsgropen och jag visste redan innan hur ryggraden skulle bränna av ensamhet. Ändå hamnade jag här trots alla varningssignaler.
OCH JAG INSER PLÖTSLIGT, KÄRLEK FÅR MAN BARA SE, NÄR TAK OCH VÄGGAR RASAR IN IGEN I ENSAMHETEN
(Förövrigt får ni jättegärna kolla på min cover av Håkan Hellströms vaggvisa för flyktbenägna. Kommentera även jättegärna vad ni tycker. http://www.youtube.com/watch?v=khQTdU7Wncw)
Ingenting kan röra oss inatt. Ibland så dör jag lite grann när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn.
Trädens grenar omfamnat oss och gatorna när de sprakande gatulamporna förvandlar våra skuggor till jättar ända tills deras existens upphör och dödas av morgonen. Klockan 03.31 vågar jag äntligen hålla din hand och mina nervösa fingrar nuddar dina och sammanflätas. I tre minuter och femtiofyra sekunder var vi en och samma kropp, fast med två lika hårt slående hjärtan. En enda skälvande kropp med nervositeten som en ovälkommen inneboende som bosatt sig precis bakom våra nyckelben, och där våra axlar blev till hals. Tre minuter och femtiofyra sekunder av fjärilar i bröstkorgen som äntligen vaknat upp och viskat: välkommen hem. Eufori flödandes genom hela kroppen och i cellerna.
Tills efteråt.
Tycker du om att se mig falla isär över gatorna med blottade artärer och vener? Du var tio centimeter ifrån mig och studerade bakom dina gråblå ögon hur allt föll sönder, utan att ens försöka förhindra det. Jag behövde bara din kyla och din svala hud. Istället såg du på när jag förvandlades till kylan personifierad. Jag blev minusgraderna själv, imman mot glasrutorna, frosten på trädstammarna. Jag är vintern. Och morgonen förgörde mig likt den förstörde våra skuggor. Jag är den kyliga luften genom dina lungor, och igenom hela ditt blodsystem. Jag är dimman över ängarna, frosten i din hjärtgrop. Drömmen om flykt föddes för att krascha och sedan dö, precis som du hade sagt. Och först då, var vi inte längre ett med varandra. Nu var vi istället ett med vintern.
(För många bilder på mig, förlåt. Jag har bara inte orken längre att fota mer än på instagram. Har ni instagram? Kommentera gärna då vad ni heter. Eller på tumblr? Puss.)
