Jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att det känns. Att det är långt hem:

ETT: Bakom dina stängda, tunga ögonlock passerar dina drömmar, och jag studerar din andhämtning och ser hela tiden hur din bröstkorg höjs för att sänkas. Jag vill inte behöva bilda en egen uppfattning om vart dina tankar färdas genom att se hur dina ögonlock darrar, utan jag önskar att jag kunde försvinna in i din tunna tonårskropp för att se med egna pupiller och känna med egna fingrar vad som vilar bakom din bröstkorg och i din hjärtkammare. Jag lokaliserar ditt hjärta som av tvångstankar, bara för att veta att du fortfarande är kopplad till verkligheten. Din kropp ser så tunn ut med skuggorna målade över den på mina lakan, och jag önskar att jag kunde fästa din kropp i min och inte låta gravitationen ta dig ifrån mig. När du gick därifrån bar mina bleka lakan fortfarande avtrycket av din ryggrads kotor.

TVÅ: Tågrälsen leder mot en ganska främmande stad och jag besvarar inte vårsolen genom att blunda, trots att den sticker till i mina ögon. Trettioen minuter av Bon Iver och när landskapen försvinner bakom mig är det då som känslorna kommer krypandes igen. Känslan av att vilja fly från någonting vars existens är oklar lägger sig likt damm över min slitna kropp. Min kropp har blivit för trång och jag behöver se nya vyer, nya städer, höra pulsen från andra höghus. För jag är så förbaskat trött på de här kopierade och kontrastlösa betonghusen.

TRE: Jag tänker sällan på dig längre. Det är som att vårsolen, vinglande cykeldäck på en grusgång, tågresor mot din stad och tedrickande i för stora koppar knappt påminner mig om dig längre. Jag ser dig inte längre när jag sluter mina ögonlock, trots att det ibland är vad jag hoppas på. Ibland saknar jag dock hur jag brukade hata när du stirrade på mig med den där nakna skärpan i dina ögon. Jag visste ju redan innan hur det skulle kännas när kärleken ligger vilandes i halsgropen och jag visste redan innan hur ryggraden skulle bränna av ensamhet. Ändå hamnade jag här trots alla varningssignaler.

OCH JAG INSER PLÖTSLIGT, KÄRLEK FÅR MAN BARA SE, NÄR TAK OCH VÄGGAR RASAR IN IGEN I ENSAMHETEN







(Förövrigt får ni jättegärna kolla på min cover av Håkan Hellströms vaggvisa för flyktbenägna. Kommentera även jättegärna vad ni tycker. http://www.youtube.com/watch?v=khQTdU7Wncw)


gör ett avtryck
har skrivit något: ellen

jag kan inte komma till klippet!

2012-02-26 @ 00:20:58
URL: http://hejellen.devote.se
har skrivit något: Julia

åh så fint du skriver.

Kan inte trycka på länken, vad heter du på youtube?

2012-02-26 @ 09:31:41
URL: http://hospital.blogg.se/
har skrivit något: Nikki

KONSTIGT DET KÄNNS ATT SE GATOR JAG GICK PÅ IDAG, haha

2012-02-27 @ 00:03:09
har skrivit något: puss

Du är lika fin som en dröm.

2012-02-27 @ 23:01:55

gör ett avtryck som sitter längre än de du redan gjort:

namn:
glöm inte bort mig.

@

blogg/url:

Kommentar:

Trackback